Ett varumärke som inte rimmar med människors önskningar, måste antingen lägga ner eller tänka om.
Ett tänkvärt exempel är utvecklingen av mobiltelefoner i början av 1990-talet. Ericsson styrdes av ingenjörer. Allvarliga män gjorde allvarliga telefoner för allvarliga män. Man tänkte sig att mobiltelefonen enbart skulle användas i tjänsten, som arbetsredskap punkt slut. Någon annan nytta av telefonen var inte tänkbar.
Ericsson GH 172 från 1992.
Ericsson valde att främst rikta sig mot en enda målgrupp, ingenjörer och tekniker, några affärsmän kunde också ingå. Kvinnor var inte att tänka på. Varför skulle kvinnor behöva ringa, eller unga människor? Varför skulle de behöva använda något så avancerat som en mobiltelefon?
Man kan fråga sig om Ericssons mission var formulerad som: "Våra produkter ska vara till nytta och glädje för så få människor som möjligt!"
Knappast något är så allmängiltigt för människor som att kunna kommunicera med andra. Från barn som leker att de talar telefon och uppåt. Om människor oavsett ålder, kön, utbildning, världsdel använder en vanlig stationär telefon, skulle de förmodligen också vilja använda en mobil telefon utan sladd.
Endast ett varumärke som uppfyller människors önskningar kan få lojalitet i gengäld. För vem väljer ett varumärke som inte levererar? Det handlar om att förstå vad kunderna vill ha, innan de förstått det. Det är uppgiften, för det går sällan eller aldrig att genom marknadsundersökningar få reda på exakt vilken produkt kunden vill ha. Det vore för enkelt.
